Varför jag?

Min pappa är från Israel. Ett land jag älskar och ser som mitt andra hemland. Jag talar språket, firar alla deras högtider och dessutom har jag halva min släkt där, bl.a min syster och hennes små döttrar. Jag har alltid varit stolt över att kunna säga "min pappa är från Israel", men på senaste tiden (dvs de senaste åren) har jag inte, rätt ut, stolt kunna säga det utan att jag får hatiska blickar, stryk och ett minskat antal bekanta.

Jag inser att det finns en situation i Israel just nu, en ganska obehaglig sådan. Ett krig, mellan två parter, som hela tiden går upp och ner. Och på grund av att Israels regering till varje pris vill behålla sitt land vid liv dör oskyldiga. Dock är det inte så enkelt som så många charmiga vänsterpartister säger, att "Israel bombar och dödar oskyldiga. De förtjänar inte att finnas". Gaza har också ledare, Hamas, en terroristgrupp som skiter fullständigt i om de utsätter sitt eget palestiska folk för fara. De placerar raketramper på civilas trädgårdar av anledningen att de vet att Israel bombar just det stället raketen skickats ifrån. Dvs en civil trädgård och där dör några civila. Allt för att Hamas ska få omvärlden att hata Israel ännu mer. Och jag hoppas att de flesta är medvetna om de kringliggande arabstaternas hat mot Israel, speciellt Iran som gör i stort sett allt för att utplåna dem. Bl.a stöttar Hamas och bidrar med bättre raketer.

Tyvärr ni kära vänsterpartister som påstår att alla i Israel lever normala liv och inte märker av kriget alls, ni har fel. Min syster gifte sig för några år sedan, hon var tvungen att ha säkerhetsvakter runt hela området under vigseln och festen. Det finns säkerhetsvakter och höga staket utanför skolor och dagis. Varje gång man åker buss tänker man tanken "tänk om någon spränger mig i luften?". Det är inte att leva ett normalt liv när man måste vara rädd varje gång man åker buss till skolan, handlar mat eller gifter sig.

Jag kan förstå palestinier som inte gillar Israel. Verkligen. Även om jag själv inte har något alls emot palestinier så kan jag förstå att någon som förlorar sin dotter eller syster hatar orsaken till deras död. Dock finns det en sak jag inte förstår och det är dessa fantastiska svenskar eller de som råkar ha samma religion som palestinierna och säger att deras "systrar" och "bröder" dör, även fast de personerna som talar kanske kommer ifrån Saudiarabien eller till och med är konvertiter som tror sig veta något alls. Till dem har jag en enda sak att säga: Du har antagligen aldrig varit i Israel eller Gaza. Du ser på nyheterna, de oerhört partiska svenska nyheterna och ser döda palestinska barn och tänker "Israel ska utplånas" "Alla judar borde dö" "Förintelsen var rätt åt dem när de gör såhär" men egentligen vet du ingenting.

Min egentliga fråga med hela det här inlägget är: varför ska jag utsättas för något som mitt lands regering gör? Är det min treåriga systerdotter i rosa kjol som dödar palestinska barn? Varför får inte jag känna mig säker i skolan, min skola som jag spenderar 5 dagar i veckan i? Jag hatar att gå till skolan, för hela tiden för jag höra skit om Israel eller judar. Det har gått så långt att jag till och med fått höra skit från lärare. Ska jag inte kunna bo i min hemstad, måste jag flytta till Stockholm för att jag där kan klistra ihop mig med likatänkande i synagogan? Jag bor i en medelstor stad, en stad jag kommit att avsky av den simpla anledningen att jag här aldrig får känna mig stolt över mitt ursprung utan jämt känner mig rädd för att bli utsatt pga det.

Jag avslutar med att citera ett fantastiskt citat: "Hellre omvärldens fördömanden nu, än omvärldens beklagan på Israels begravning".